Stenfisken som företrädesvis lever i grunda havsvatten nära eller på botten i de tropiska delarna av Stilla havet och Indiska oceanen, anses som världens giftigaste fisk. Den är en “kamouflagefisk” och antar samma färg som omgivande botten. Den är en rovfisk och har mindre fiskar, räkor och andra skaldjur som normal föda. Storleken som fullvuxen är 30 – 40 centimeter.
Den anfaller inte människor, problemet är i stället om man råkar trampa på den. Som skydd har den 13 taggar som är förbundna med två giftblåsor. Vid tryck mot ryggen skjuts taggarna ut. Giftet är en blandning av proteiner som angriper blod, nerver och hjärta samt förorsakar chock, förlamning och celldöd. En vuxen och normalt frisk människa överlever vanligen, men kroppsdelen som har blivit stungen kan behöva amputeras för att stoppa giftspridningen. Om personen som blivit stungen har andra åkommor som svagt hjärta eller allergi, kan det leda till döden.
Giftet är så verksamt att det för människan är förenat med livsfara om inte medicinsk behandling sker inom cirka två timmar. Stenfiskens sting lär också vara mycket smärtsamt. det rapporteras relativt ofta om stungna människor, främst från Australien och Japan. Dock är rapporterade dödsfall relativt få och i de flesta fall misstänks andra åkommor ha bidragit till utgången.
En svensk kvinna har berättat om att hon under en semesterresa till Vanuatu, en östat i sydvästra Stilla havet gick ner till stranden. Efter en stund bestämde hon sig för att ta ett bad. Hon hann bara ta ett steg ut i vattnet innan en ilande smärta sköt upp genom foten. “Det var en fruktansvärd smärta. Jag kände direkt att det här är giftigt även om jag inte visste vad det var, ” berättade hon. Hon lyckades att på ett ben hoppa upp till sin telefon och ringde sin man som befann sig på hotellrummet innan hon kollapsade på stranden. “Sen blev allt ett töcken för det var en sådan fruktansvärd smärta, jag låg bara på stranden och vrålade rakt ut”. När ambulansen kom konstaterade vårdpersonalen att hon blivit stungen av en stenfisk.
Hon fick andningsstillestånd under ambulansfärden till läkarstationen, men efter initial vård skickades hon tillbaka till hotellet. Under natten försämrades tillståndet och morgonen därefter var ena stortån helt svart. Hon återvände till läkaren.
Läkaren konstaterade att hon fått kallbrand i tån. Situationen var kritisk och hon behövde åka till Australien för att få adekvat vård. Hon fördes till Brisbane, där hon blev liggande på intensiven i flera dagar. Efter en tid ansågs hon så pass bra att hon kunde flyga hem till Sverige för fortsatt vård på Karolinska sjukhuset.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
