Björn är det största landlevande rovdjuret och, kanske inte förvånande är, isbjörnen den största av björnarna (tätt följd av kodiakbjörnen). Björnar som familj är närmast besläktade med hundar och tvättbjörnar. Om man betraktar en liten vit golden retrievervalp så ser man stor likhet med en liten isbjörnunge. Isbjörnen blir mellan 2,4 och 3,3 meter lång och vikten vanligen mellan 400 och 650 kg, mankhöjden för vuxna exemplar kan ligga på mellan 130 och 160 cm. Dock sköts i Tjuktjerhavet, Norra ishavet, 1960 en isbjörn som var betydligt större. Vikten var 907,2 kilo.
Isbjörnen skiljer sig förutom i storlek framförallt på tre sätt från till exempel brunbjörnen;
- färgen
- enbart animalisk föda (är det brist på mat kan den dock äta blåbärsris)
- går inte i ide
Huden är svart men täcks helt av den vita pälsen förutom den svarta nosen och området kring munnen. De vita hårstråna är ihåliga för att ge optimal isolering mot kyla. Hårstråna leder ljuset till den svarta huden och hjälper björnen att absorbera värme.
Isbjörnen har en utbredning utmed de Arktiska kusterna, men det har hänt att den dragit sig längre söderut. 1953 sköts en utmärglad unghanne på ön Lille Ekkerøy I Finnmark, Norge. Ett 14 000 år gammalt lårben från en isbjörn påträffades 1852 i en märgelgrav på Kullaberg i Skåne, vilket tyder på att isbjörnar har förekommit i södra Sverige.
Även om isbjörnen jagar och rör sig på land simmar den gärna och kan ses simmande flera kilometer från land. Därav räknas den som ett marint djur.
Vanligtvis rör sig isbjörnen med en hastighet av omkring fem kilometer i timmen på land, men den kan vid jakt eller flykt komma upp i en hastighet av 40 kilometer i timmen.
Isbjörnar är i stort sett ensamlevande och träffas bara vid parningen som sker mellan april och juni. Honor blir könsmogna när de är 3 till 4 år. Hannar når könsmognaden efter 5 – 8 år. Ungarna, 1 till 3, sällsynt 4, föds i oktober i en utgrävd grotta, där honan lever med dem. I mars eller april har ungdjuren uppnått en vikt på 10–15 kg och är tillräckligt stora för att lämna grottan för första gången. De fortsätter dock att leva med honan i ytterligare knappt ett år.
Fram till mitten av 1900-talet bedrevs en intensiv jakt på isbjörn fram tills den blev utrotningshotad. I dag har bara inuiter, eskimåer tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar. I stället har den globala uppvärmningen kommit att bli isbjörnens primära hot.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
