Lodjur är Europas största kattdjur. Till skillnad från andra större kattdjur kan inte lodjur ryta eller vråla. Lodjuren är skygga och det krävs stor tur för att få syn på nordens enda vilda kattdjur.
Hundar har mycket bra hörsel, de kan höra en visselsignal på tre kilometers avstånd, men ett lodjur kan höra den på 4,5 kilometers avstånd och reaktionen är helt olika. Hunden drar sig mot visselsignalen, men lodjuret flyr från den. Lodjur utgör inget hot mot människor.
Lodjurs beteende är mycket likt tamkattens. De tvättar sig genom att slicka pälsen, precis som tamkatter. De har klorna indragna, utom vid jakt och klättring. Och precis som våra tamkatter, så kan de spinna, jama och fräsa.
Syn
I dagsljus ser lodjuret ungefär som en människa, men i svagt ljus ser de ungefär sex gånger bättre än vi. Det beror bland annat på ett ljusreflekterande skikt bakom näthinnans synceller. Det ljus som passerar näthinnan utan att absorberas reflekteras, och kan stimulera syncellerna en gång till. Att kattögon lyser så kraftigt i strålkastarljus beror just på detta reflekterande skikt.
Läs mer om svenska rovdjur Varg
Föda
Det viktigaste bytesdjuret är rådjur, men lodjuret anpassar sina matvanor efter tillgången. I renskötselområdena äter det mest renar, särskilt under vintern. I områden med lite rådjur är harar och skogshöns (tjäder, ripa, orre) vanliga byten.
Var i Sverige finns det lodjur
Det finns lodjur i alla landskap utom på Öland och Gotland. Söder om en linje Dalsland-Värmland-Västmanland-Norra Uppland föds det få, eller inga, ungar. Det sker en spridning söderut med cirka 3-4 mil per år. Vilket motsvarar den sträcka honorna behöver röra sig för att komma till nästa lediga revir. Lodjur är fridlysta i Sverige.
Läs mer om svenska rovdjur Sveriges största mårddjur
Fortplantning
Lodjur parar sig i mars-april. I maj-juni föder honan en till fyra ungar, som hon ensam tar ansvar för. Honan gräver inte någon lya, utan väljer en torr och skyddad plats under en gran, i en bergsskreva eller under ett utstickande klippblock. Ungarna följer sin mamma till våren därpå. När ungarna är knappt två år blir de könsmogna.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
