Abborren lever i huvudsak i sötvatten och finns i vilt tillstånd i Europa och norra Asien. Vanligtvis blir abborren 20–40 cm lång, men vissa exemplar kan bli närmre 60 cm långa. Den känns bäst igen på grund av sin på rygg och sidor gröna färg och fyra till sex svarta tvärband över samma område. De har också ett svagt synligt sidlinjeorgan på var sida. Detta är känsligt för vibrationer i vattnet.
Läs mera om fiskar Gädda
Stora honor kan uppnå en vikt på över 3 kilo. En onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattenutsläpp från till exempel kärnkraftverk, där den högre vattentemperaturen gör att fisken växer fortare, detta medför dock ofta att fiskens får en deformerad ryggrad som visar sig som ett ”knäckt” utseende (gäller inte enbart abborrar).
Abborren är oftast bottenlevande men stora abborrar jagar också ytligt levande stimfiskar som löja, stäm och liknande på kvällen. Som nämnts är abborren en sötvattenfisk, men den finns också i Östersjöns bräckvatten.
Största hot
Abborrens största hot på Östersjökusten kommer från storspiggen på grund av att de trivs i samma typ av vatten samt att de konkurrerar om födan.
Fortplantning
Abborren leker under sen vår och har ett något udda beteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller ändrar riktning, fortsätter den hane som cirklade runt henne att befrukta den redan lagda rommen medan honan följer de övriga hannarna, så att ägg som läggs på det nya underlaget kommer att befruktas av en ny hane.
Läs mera om fiskar Sveriges vackraste fisk
Tusenbröder
Abborrar i mindre insjöar kan, om rovfiskar saknas, utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder. Eventuellt kan detta bero på en utbredd inavel.
Kuriosa
En sägen förtäljer att abborren fick sina svarta ränder för att Sankte Per tappade nycklarna till himmelriket i en damm och abborren vägrade att ta upp dem. De andra fiskarna blev arga och slog abborren så hårt, att ränderna sitter kvar fortfarande.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
