Anser vi vara Blågyltan, eller heter den egentligen det? Kärt barn har många namn brukar man ju säga och det gäller i högsta grad denna läppfisk som finns på Svenska västkusten och det är inte bara de många namnen som är konstigt med denna läppfisk. Blågyltan är en relativt slank fisk med en enda, lång ryggfena.
Läs mer om fiskar i svenska vatten Sveriges största fiskar
De flesta föds som honor
Nästan alla blågyltor föds som honor och kallas rödnäbbor. De har en rödaktig ton, något ljusare på buken. Vid slutet av ryggfenan, har hon tre svarta fläckar. Det finns också blågyltor som föds som hannar. De ser ut som rödnäbban, men saknar de tre svarta ryggfläckarna. Rödnäbbor blir cirka 30 centimeter långa.
Mellan 7 och 13 års ålder (vid 25–30 centimeters kroppslängd), byter vissa honor kön, hur många, troligtvis beroende av tillgången till hannar och blir hane, så kallad blåstråle. Som sådan fortsätter fisken att växa ytterligare cirka 10 centimeter.
Livsmiljö
Blågyltan trivs bäst i algzonen längs sten- eller klippkust men kan påträffas ner till 200 meters djup. Den lever av mindre kräftdjur, blötdjur, borstmaskar och andra bottenlevande smådjur.
Läs mer om fiskar i svenska vatten Världens största gädda
Parning
Parningen börjar med att hanen bygger ett bo av alger, där honan sedan lägger upp till 1000 ägg som befruktas av hanen. Därefter vaktar de gemensamt boet från inkräktare. När ynglen kläcks, en till tvåveckor senare lever de först i fritt vatten, men när de blir cirka fem centimeter söker de sig ner mot botten. Blågyltor kan bli uppemot 20 år gamla. Det största hotet mot beståndet av blågyltor är övergödning.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
