Den här artikeln säger sig handla om ål, men det är långt ifrån sant. Vad vi gör här är att använda ålen som ett exempel på att när vi pratar om miljöförstöring som i huvudsak beroende av utsläpp av koldioxid döljer vi många fakta och vi påvisar här att en viss del av vad vi kallar ”rena energikällor” i verkligheten leder till naturkatastrofer på grund av att vinst sätts före naturen.
Den ål som finns i Sverige har funnits sedan Atlanten bildades, men är nu nästan utrotad. Den börjar sitt liv i Sargassohavet där den föds, 700 mil från Sverige. Ålen föds som larv och börjar, blott millimeterstor och genomskinlig att följa Golfströmmen mot norr. När den når Europa efter cirka två år utvecklas den först till glasål, men den är fortfarande liten, framförallt i vikt. Det krävs cirka 3000 glasål för att få ihop till en sammanlagd vikt av 1 kilo. Senare omvandlas glasålen till gulål.
Efter att den hittat en plats att leva på förvandlas den till blankål och börjar en tid därefter sin vandring tillbaka till Sargassohavet för att para sig och därefter dö.
Det här är vad man tror händer, men faktum är att fortfarande har ingen sett varken en levande eller död ål i Sargassohavet, enbart ållarver. Ålar i fångenskap vägrar att fortplanta sig.
Läs mer om fiskar Världens största sötvattensfisk
Ålen är rödlistad, man anser att den löper akut risk att bli utrotad. Bara några procent av det antal ålar som på sextiotalet nådde fram till Sverige kommer i dag fram. Ålfisket har därför begränsats och helt förbjudits på den svenska västkusten. Kvar finns ett femtiotal insjöfiskare och cirka 100 fiskare utefter den svenska Östersjökusten som har tillstånd att fiska ål. I Sverige misstänks att tjuvfiske av ål står för samma mängd som lagligt fångad ål.
Runt 2010 började kriminella ligor som vanligtvis handlade med narkotika, människor och vapen att börja intressera sig för handel med blankål i och med att export av Europeisk glasål förbjöds. En resväska fylld med glasål kunde ha ett värde på över en miljon kronor. Den illegalt sålda exporten går främst till Kina och glasål har blivit världens mest smugglade djur.
Läs mer om fiskar Sveriges största fisk
Sverige har de senaste åren lagligt köpt miljontals blankål från England för utsättning i Sverige, men Brexit satte stopp för den handeln, nu köper Sverige från Frankrike i stället.
Den stora ålslakten för Sveriges del sker dock i vattenkraftverken. Vattenkraft är en ren och bra energikälla, men kraftbolagen tar inte sitt ansvar för miljön. Man kan hitta 50 – 100 döda ålar vid ett enda svenskt vattenkraftverks galler per dygn och Sverige har 2100 vattenkraftverk. 70 procent av ålarna i Sverige dör när de simmar in i ett vattenkraftverk. Samma sak sker när de överlevande simmar in i nästa och nästa … Det blir inte många kvar som till slut når havet.
Vattenkraften var avgörande vid industrialiseringen av Sverige och gav 2020 Sverige 45 % av vår elenergi. Den anses också som en av de renaste och mest återvinnbara kraftkällorna, men den har också stoppat fisk, torrlagt forsar dränkt stora områden genom byggandet av dammar och därmed rubbat ekosystemet.
Varje stor honål som dött i vattenkraftverkens galler innebär en förlust av en miljon ålägg.
Ålen är nu borta från de flesta av Sveriges sjöar och i norr i det närmaste utrotad. Ål fanns under 1940-talet i stort sett i varenda sjö i Sverige och ofta i rikliga mängder, men är ni i stort sett borta. Beror det på koldioxidutsläpp eller önskan om profit, legal eller illegal?
Observera att vi med denna artikel inte på något sätt vill förminska behovet av att minska av våra utsläpp, men att visa att det även finns andra källor som behöver belysas. Ålen hr funnits i Europa under årtusenden, men hotas nu av utrotning på grund av att kortsiktiga mänskliga vinster går före bevarandet av arter . Det är en farlig väg at gå. För varje djurart som dör ut minskar chansen för vår egen överlevnad .
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
