Babianen kännetecknas kanske främst av sitt nästan hundliknande huvud. Babianer finns i stort sett i hela Afrika. Hannarna kan bli upp till 115 centimeter och vikten upp till runt 40 kilo. Honornas längd och vikt är ungefär hälften av hannarnas.
Läs mera om apor Gorilla
Pälsen är grov och tät. Färgen kan variera mellan silverfärgad, gulaktig, olivgrön och brun. Ansikte, öron, händer, bakdel och fötter är ej pälsbeklädda. Hos honan svullnar den hårlösa bakdelen upp och får en mer rödaktig färg när hon är parningsvillig. Själva nosen är svart hos alla arter av babianer utom hos mantelbabianen som har en rosafärgad nos. Hannar brukar ofta få hårman.
Babianer är sociala och kan leva i flockar med ett par hundra individer. Flockens storlek bestäms oftast av tillgången till mat och sovplatser. Det finns blandgrupper, med både hannar och honor, samt Haremsgrupper med en hane som ledare. Grupperna har en hierarkisk ordning mellan individerna, vilket bland annat styr tillgången till mat för den enskilda gruppmedlemmen. Interna strider för att komma högre upp i hierarkin förekommer ofta. Även om babianer är skickliga klättrare rör de sig oftast på marken, gående på alla fyra.
Föda
Födan består huvudsakligen av rotfrukter, lök, gräs och frukt, men även insekter, skorpioner och mindre djur finns också på matsedeln.
Läs mera om apor Schimpans
Fortplantning
Babianer blir könsmogna vid fyra – sex års ålder, men för hannar dröjer det ytterligare tre till sex år innan de kan göra sin sexualdebut. De måste ju också först kämpa till sig en plats i hierarkin som gör att de tillåts para sig. Efter parningen är honan dräktig i i cirka sex månader. Efter födseln av ungen, som väger cirka ett kilo, tas ungen, i första hand om och uppfostras av modern, men även andra honor kan hjälpa till och även hanar, som gör det för att ställa in sig hos honan och därmed få större chans till nästa parning, eftersom honan föredrar att para sig med en hanne hon känner och litar på. I fångenskap har babianer blivit upp till 45 år.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
