Dromedar, även kallad enpucklig kamel, är ett kameldjur som troligtvis domesticerades på den arabiska halvön för 4000 till 5000 år sedan. I dag finns det egentligen inga vilda dromedarer, men undet åren 1840 till 1907 fördes flera dromedarer till Australien för att användas som bruksdjur. Många av dessa släpptes fria och många rymde. Deras avkommor lever idag i Australiens centrala regioner. Populationen består av cirka 1 miljon djur och är den största och enda populationen av vilt levande dromedarer. I vilt tillstånd är dromedaren ett flockdjur och mest dagaktiva.
Läs om Alpacka
Storlek
Vuxna dromedarers kroppslängd varierar mellan 2,3 och 3,4 meter, mankhöjden är runt två meter och vikten från 400 till 600 kilo. Dromedaren har uttalat långa ögonfransar, lång hals, kluven överläpp och näsborrar som den kan sluta helt. Dromedaren är uteslutande växtätare.
Utbredning
Dromedarer finns i hela Nordafrika, på Arabiska halvön och i Sydvästasien till västra Indien. Dessutom finns introducerade populationer i ytterligare några länder.
Läs om Giraff
Könsmognaden infaller för honor efter 3 år och för hannar efter 4 till 6 år. Livslängden för en dromedar är ungefär 25 år, men enstaka individer kan bli upp till 50 år gamla.
Numera indelas dromedarer efter hur de används i till exempel last-, bergs- och tävlingsdjur. sedan ungefär 2900 år sedan används dromedaren inom militära enheter som riddjur. I Somalia hålls dromedarer huvudsakligen som mjölkproducent. Senare började djurets kött, ull och skinn komma till användning. Dromedarens torkade spillning används som ved i regioner med brist på andra naturresurser.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
