Ja det är förstås giraffen som tar hem den titeln. Hannar blir cirka 5,3 meter höga och honor cirka en meter kortare. Mankhöjden är mellan 2,4 och 3,7 meter för båda könen. Det anses att giraffens höjd beror på att de skall komma åt de bästa och färskaste bladen som växer högst upp och äter gör de mycket, minst 30 kilo per dag. Det är faktiskt så att giraffen tillbringar 16 – 20 timmar per dag med att äta. Med sin upp till 45 centimeter långa blåsvarta tunga repar den av bladen.
Vatten dricker giraffen dock inte särskilt ofta. Det mesta av den vätska den behöver får den i sig via bladen den äter. Passerar den ett vattenhål stannar den dock och dricker. Den måste då ställa sig mycket bredbent med frambenen för att nå ner till vattenytan.
Läs mera om exotiska djur Flodhäst
Giraffen lever i mindre flockar i huvudsak på afrikanska savanner söder om Sahara. Ibland också i öppna skogar. Andra idisslare på savannen, som zebror och gnuer väljer ofta att beta i närheten av giraffer. Detta för att de från sin höga höjd tidigt kan upptäcka en annalkande fara och varna de övriga.
Giraffens naturliga fiende är lejon, men troféjakt och tjuvjakt har decimerat giraffbeståndet kraftigt. Normalt rör sig giraffen i en ganska sävlig passgång, men den kan också, vid flykt, springa i en slags galopp och på kortare sträckor då komma upp i 55 kilometer per timma.
Födsel
Giraffer blir könsmogna vid fyra års ålder, men det dröjer oftast att hannarna väntar med att para sig tills de är sju år. Innan dess lever unga hannar i egna flockar. Honorna kan para sig året runt, men oftast sker det under regnperioden.
Honan är sedan dräktig i 14 – 15 månader. När det är dags för att föda drar sig honan undan från flocken och beger sig oftast till den plats där hon själv föddes. Hon föder stående så kalvens första upplevelse i värden blir ett fall på cirka två meter. En nyfödd kalv väger 45 – 70 kilo. Efter cirka 20 minuter kan kalven stå på egna ben och når då upp till cirka 180 centimeter. Efter födandet tar det minst 2 – 3 veckor innan honan återvänder med kalven till flocken, men nu en annan flock som enbart består av honor med kalvar. Tillsammans vaktar honorna kalvarna, som stannar hos modern i cirka två år. Honorna föder oftast en kalv vid varje tillfälle och parar sig ungefär vartannat år. En giraff som lever i det fria blir normalt 25 år. I fångenskap upp till 35 år.
Läs mera om exotiska djur Coola djur
Kuriosa
De första girafferna togs till Europa redan under romartiden, men upphörde under samma tid. Sedan tog det fram till 1487 innan nästa kom. Det var troligtvis al-Ashraf Quaitbay, sultan av Egypten som skickade den som gåva till den inflytelserika Medici-familjen i Florence. Medici-giraffen dog dock relativt snabbt. Sedan dröjde det ytterligare ett par hundra år tills Zarafa kom som en gåva från Muhammed Ali av Egypten till Frankrikes kung Karl den X 1826. Resan var ganska komplicerad. Från fångstplatsen nära Sennar i Sudan fördes hon på kamelrygg till Khartoum varefter det blev båtfärd på Nilen till Alexandria. Därifrån på ett lite modifierat skepp till Marseille (hon transporterades i lastrummet men man hade sågat upp ett hål i lastluckan så hon kunde räta på halsen) resan tog 32 dagar. Från Marseille blev det en 90 mil lång promenad till Paris. Zarafa väckte stor uppståndelse på sin väg upp till Paris. Folk gick man ur huse för att beskåda detta konstiga djur. Hon fick övervintra i Marseille innan färden fortsatte. När hon kom till Lyon hyllades hon av 30 000 människor.
I juli 1827 kom hon äntligen till Paris och placerades i den botaniska trädgården Jardin des plantes där hundratusentals mestadels Parisbor beskådade henne. Det skrevs böcker om Zarafa, bland annat av Balzac och hon avporträtterades av flera stora konstnärer. Hon inspirerade till en ny modestil “La mode á la girafe” som kom att prägla både håruppsättningar tyger, porslin och keramik. En ny färg “Belly of giraffe” togs fram och blev omåttligt populär.
18 år efter sin ankomst till Paris avled hon och efter sin död blev hon uppstoppad och placerad i foajén till Jardin des Plantes där hon stod under flera år, varefter hon togs till Muséum d’histoire naturelle de La Rochelle, där hon fortfarande finns att beskåda.
Även om Zarafa blev omåttligt populär fick hon aldrig något riktigt namn. Hon kallades ibland för “Kungens vackra djur” och ibland för “Den afrikanska skönheten”. Det tog nästan till 100 år efter hennes död innan hon fick namnet Zarafa och då av den amerikanska författaren Michael Allin som 1998 skrev en bok om hennes liv, “Zarafa: A Giraffe’s True Story, from Deep in Africa to the Heart of Paris” Namnet är en fonetisk variant av zerafa som är det arabiska ordet för giraff.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
