Koalan kallas ibland felaktigt för koalabjörn, men kolan har inget som som hels släktskap med björnar, de bildar en familj inom pungdjuren. Koalor finns längs med Australiens östkust. De lever ensamma och är vanligtvis tystlåtna, men hanen kan under parningstiden utstöta ett nasalt ljud som kan höras på nästan en kilometers håll..
Koalor är nästan helt trädlevande. De bygger inte bon utan sover helt enkelt i en trädklyka eller på en gren. De hoppar från träd till träd, men om avståndet är stort lämnar de trädet och går på marken till nästa träd.
Föda
Koalan lever i stort sett uteslutande på blad av olika arter av Eukalyptusträd, vilket är lite udda eftersom av de cirka 350 arter av eukalyptusträd som finns är det bara 20 som inte är giftiga för koalan. Giftigheten beror på att de flesta Eukalyptusträd har en mycket hög halt av terpentin. De kan ibland äta även vissa delar av tistelväxter och tristaniaträd.
Läs mera om Australiens djurliv Farliga djur i Australien
Sover mycket
Koalan sover cirka 19 timmar per dygn och äter oftast nattetid.
Fortplantning
Honorna blir könsmogna vid cirka två års ålder och kan sedan föda en unge per år i cirka 12 år, vilket är den ungefärliga livsåldern för en koala. Straxt efter födseln kravlar ungen fram till moderns pung, som har åppningen neråt och kan slutasw med en muskel. Därefter lever ungen i pungen i cirka ett halvt år, varefter den beger sig ut och börjar leva på moderns mjölk sam blad. Oftast ridande på moderns rygg.
Läs mera om Australiens djurliv Märkliga djur i Australien
Kuriosa
Namnet koala kommer från den australienska ursprungsbefolkningens språk och betyder ungefär, ”djuret som aldrig dricker”. Det anses att Eukalyptusbladen innehåller tillräckligt med vätska för att koalan skall klara sitt vätskebehov. De senaste årens kraftiga skogsbränder i Australien har gått hårt åt beståndet av koala.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
