De flesta av oss har väl på något sätt hört talas om HC Andersens saga, Den fula ankungen som mobbas för sitt utseende, men som växer upp till en vacker svan. Skall vi vara nogräknade tillhör inte svanar familjen ankor heller, den är världens största fågel inom familjen änder.
Läs mer om andfåglar Gräsand
Likaså har svanar under lång tid också fått symbolisera kärlek och evig trohet, men det är inte heller riktigt sant. Svanar kan hålla ihop hela livet eller några år, men det är inte speciellt ovanligt att svanar skaffar sig en ny partner efter en tid eller om den gamla partnern dör.
I Sverige förekommer det tre arter av svanar, knölsvan, sångsvan och mindre sångsvan. Den sistnämnda häckar dock inte i Sverige, den passerar bara som flyttfågel.
Föda
Svanar letar föda i vattnet och på land. De är nästan uteslutande växtätare och födan består i huvudsak av rötter, rotknölar, stjälkar och blad av vattenväxter. De äter även en mindre mängd vattenlevande djur.
Bobygge, ungar
Svanar bygger sitt bo direkt på marken och nära vatten. Boet har oftast en diameter på cirka en meter. Svanen är den enda andfågel där hannen hjälper till med bobygget. Svanhannen hjälper också till med ruvningen, vilket den förutom visseländer är den enda av andfamiljens sju arter som gör.
Ungarna föds med en grå, fjäderdräkt som mest ser ut som en luddig päls. Den ruggas delvis under hösten, men fullständigt först året efter födseln. DEå övergår också näbben från att vara svart till att bli gul.
Läs mer om fåglar Anka
Övrigt
Det finns förutom vit svan även en art av svarta svanar. Dessa fanns från början enbart i Australien, men introducerades senare även på Nya Zeeland. Förutom på dessa två öar i Oceanien har den svarta svanen sporadiskt tagits in i små mängder till andra länder.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
