Tallen är Sveriges eldfarligaste träd och dessutom landets näst vanligaste träd efter granen. Att tallen är så brandfarlig beror på dess höga halt av eteriska oljor. Vid brand i en granskog sprider sig branden ofta genom glödande rötter som som sprider ut sig långt och kan antända andra rötters träd. Vid brand i en tallskog “hoppar” i stället lågorna från träd till träd och antänder oljan i barren. På mossar och ibland i kärr kan man se lutande och helt barrfria tallar. Dessa brukar kallas törtall och har angripits av något som kallas rostsvamp. I nedre delen av stammen på dessa tallar finner man töret som ligger som en filé under barken. Detta är ett utmärkt tändmedel.
Läs mer om
Tallen tidigt i Sverige
Tall är vanligt förekommande från norra Spanien och norrut. Till Sverige tros den ha kommit cirka 7 500 år före Kristus i de södra delarna av landet, just från söder, medan den i norr kom från Ryssland i öster. Tallpollen bildas i en stor mängd och sprids lätt av vinden. Stora områden kan ses täckta med gult tallpollen upp till tiotals mil från närmsta tallskog. Tallen växer rak och lång, den kan bli upp till 30 meter och har ofta bara grenar upp mot toppen.
Tallen blir gammal
Den äldsta tall man funnit i Sverige var 757 år gammal, medan det i Finland fanns en tall som var 1029 år nör den föll. Tallen växer i stort sett på all slags mark, men trivs bäst där det är varm, torr, mager jordmån. Vid franförallt äldre tallars fot kan man hitta blomkålssvamp. En mild och utsökt god matsvamp, dock någor svårrensad. Svampen lever som parasit på tallens rot.
Läs mer om
Tallen och människan
Tallen har haft och har stor betydelse för människan. Den används både för byggnation som möbelvirke och för golv. Under början av 1900-talet stod tall för i stort sett hälften av all export från Sverige, Estland och Finland.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
