Havsörnen är Europas största örn. Den kan bli 2,5 meter mellan vingspetsarna och kroppen kan bli en meter lång. Vikten är dock inte så stor, bara 4–7 kg. Honorna är normalt något större än hannarna.
Havsörnen är en suverän segelflygare och kan stiga till mycket hög höjd. Vuxna fåglar är ljusbruna på kroppen med blekare huvud och hals. Den kraftiga näbben är gul och stjärten vit.
Havsörnar lever i snitt i cirka 15 år i det vilda, men de kan i sällsynta fall bli över 30 år gamla och i fångenskap uppemot 40 år.
Läs mera om Örnar
Föda
Födan består av fisk, fågel och en del däggdjur. Sammansättningen varierar både geografiskt och under året. detta har lett till att den har utvecklat flera olika jaktstilar. Vanligaste byten är större fiskar, änder och djurkadaver. I sällsynta fall fångar den harar och vattensork. På senare år har den breddat menyn till att också innefatta skarv. Man beräknar att en havsörn behöver äta ungefär 600 gram fiskkött per dag eller ungefär hälften fågel eller däggdjurskött. Havsörnen äter också av kadaver.
Bobygge
Honan blir könsmogen runt 6 års ålder. Ett havsörnspar håller ihop livet ut, men om en av dem dör kan den kvarvarande skaffa sig en ny partner. Boet byggs havs eller sjönära, på eller nära toppen av en tall. De återvänder alltid till samma bo och förbättrar samt förstorar det från år till år, vilket gör att boet blir tungt. Ett bo kan väga allt från 100 kilo upp till ett ton.
Läs mera om fåglar Hur parar sig fåglar
Honan lägger ett till tre ägg per år, med ett par dagars mellanrum. Varje ägg ruvas sedan i cirka 38 dygn. Den förstfödda ungen har störst chans att överleva, speciellt om det råder matbrist. Efter cirka 2,5 månader är ungen flygfärdig, men det dröjer ytterligare två månader innan den är redo att lämna föräldrarna. När havsörnen är beredd att själv bygga bo sker det oftast inom föräldrarnas revirområde.
Övrigt
Havsörnen var nästan utrotad i Sverige, när Naturskyddsföreningen på 1970-talet startade ”Projekt Havsörn”. Under 1980-talet kunde man se att den negativa trenden började vända uppåt.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för ”blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem ”äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
