Sankmarker som myrar mossar, träsk och kärr innehåller torv, rester från växter som levde och tog upp koldioxid för hundratals till tusentals år sedan. Eftersom de ligger dränkta under stillastående vatten har syrebrist hindrat dem från att förmultna och de har därmed också förhindrats att sprida sin upptagna koldioxid.
Läs mera om natur Sveriges största sjöar
Men torv innehåller också energi och markägarna vill antingen komma åt den, men främst öka på skog och åkerarealen, genom att torrlägga våtmarkerna. Därmed kommer torven i kontakt med syre, vilket leder till att den släpper ut koldioxid.
Genom att torrlägga våtmarker förstörs viktiga biologiska livsområden för flera djurarter som mer eller mindre utrotas från dessa områden när våtmarkerna torrläggs, men nu var det frågan om utsläpp av koldioxid.
Läs mera om natur Sveriges största älvar
Sverige har mycket våtmark, men mycket har också torrlagts och fortsätter att torrläggas. Vad skulle hända med Sveriges koldioxidutsläpp om man åter lät de torrlagda våtmarkerna bli våtmark? Koldioxidutsläppet skulle minska markant. Sveriges torrlagda våtmarker släpper per år ut lika mycket koldioxid som hela den svenska bilflottan.
Enligt FN:s klimatpanel, IPCC, är återskapandet av våtmarker det billigaste och snabbaste sättet att minska koldioxidproblemet och dessutom öka på den biologiska mångfalden. Men markägarna stretar emot.
Pär är en av skribenterna här på Lurvigt.se Pär visade tidigt intresse för djur och natur. Många trodde att han skulle bli veterinär. Själv ansåg han det dock uteslutet då han menade att han var allt för “blödig” för det. Intresset för djur och natur fortsatte dock och 1976 utbildade han sig till sportdykare, vilket senare ledde till utbildning som A-dykare och B-dykare (certifierad som civil lätt och tungdykare). Detta ledde i sin tur till att hans intresse för djur och natur också innefattade marint liv. Under 1990-talet arrangerade han Sveriges mest avancerade civila kurser i överlevnadsteknik. Han byggde också en av Sveriges första fem “äventyrsbanor” . Den skiljde sig från de övriga framförallt för att den krävde gruppsamarbete.
